Parnassos hette berget i antiken

där litterära typer ansågs bo:

Apollon, gud för dikten och musiken,

och nio muser enligt grekisk tro.

Nu undrar säkert många i publiken

Om gamla myter lever ännu, jo

vi är på ett Parnassos här idag,

ett himmelsberg av mera öländskt slag.

Man måste inte varit bäst i klassen

i grekisk gudalära för att lista ut

att himmelshöga bergets topp, Parnassen,

gav namn till Himmelsberga här till slut.

Apollon önskade så in i vassen

att nu hos Ölitt göra ny debut.

Han finns ibland oss, om än aldrig sedd.

I Långlötstrakten går en gud förklädd.

Apollon räds att bibliotekens hylla

blir gallrade av män med farlig tro.

En tro med rötter i en mörkbrun mylla.

De hatar att se fria tankar gro.

En sopcontainer har de lyckats fylla,

med bannlyst läsning. Allt tycks mest bero

på ignorans och nyckfullhet hos Trump.

Han skonar Hitler och hans bok Mein Kamp.

Apollon ser på många håll tendenser

till växande förakt för all kultur.

Hos många maktens herrar glänser

en iver att få härska med censur.

När yttrandefrihet får trängre gränser

Blir resultatet steg mot diktatur.

I mänskors sinnen sker då en förvandling

En dag som denna är en motståndshandling.

Författare av skilda slag är med ombord

på scen idag. Gemensamt för dem alla

är trolleriet att med bara ord

och text få fram det där som vi kan kalla

berättarkonst, en värld blir möjliggjord.

Och plötsligt kan då dikten förefalla

mer verklig än den jord vi traskar kring.

Förutan konst blir livet ingenting.

Nu festivalar vi till sena kvällen.

Här kommer riktiga författare som ger

oss himmelsk vy högt över kalkstenshällen.

Härmed är dagen invigd och jag ser

att här är litterära karusellen

med Andersson, och Johansson och Lindqvist med fler.

Låt fantasin och skönheten oss snärja.

Apollon följer oss på Himmelsberga.

Ulf Wickbom